konsten att vara artig
Häromdagen var jag och min vän ute och åt på restaurang. Vår kypare, som vi gissade på var spanjor var en otroligt trevlig kille. Fernando, som jag vill kalla honom för var serviceminded ända ut i fingerspetsarna och skämtade och pratade vitt och brett om maten och vinet som serverades. Det hade säkert vart lärorikt om vi hade lyssnat. Eller problemet låg inte i att vi inte lyssnade. Tro mig, jag ansträngde mig så mycket jag kunde, men dilemmat låg i att vi inte fattade ett enda ord av vad han sa.
Han pratade precis så där lagom tyst och för fort för att vi skulle hänga med. Men istället för att be honom upprepa det han sa så satt vi där och log som två fån. Aldrig har frasen "nicka och le" vart så träffande för hur vi betedde oss. Kände mig precis som de söta kineserna på restaurangen som skrattar och ler brett när man berättar eller frågar om något för dom. Man frågar typ vad klockan och de bara nickar och ler och säger : ja ja, sötsur sås till det?
Förlåt fernando, du verkade kunna otroligt mycket om det fylliga, mjuka röda vinet vi drack. Missade infon, men vinet tog rätt bra ändå och slank ner utan problem :)
din simpla tjyv, jag hoppas det smakade
När man råpluggar såsom jag gjorde inför sista tentan blir matpauserna heliga i och med att det är den enda stunden då man tar ledigt och inte läser. Så jag öppnar spänt kylen och tar ut min påse och vad möts jag av? En TOM burk!!!
wtf, jag måste ha kollat fel. Det är trots allt fler som har den vitröda standardplatsbehållaren. Men alla andra kylar är tomma. Det enda som återstår av min efterlängtade lunch/middag är en tom burk.
Inte nog med att nån har ätit min frukt och mat, tjyven har till och med diskat ur burken och fräckt ställt in den i kylen igen! Som för att gnugga in sin bedrift extra mycket. Jag menar varför inte ta med dig burken också när du ändå är igång? Gäcka mig inte genom att sno och njuta av min mat för att sen lämna rendiskade bevis som för att dämpa ditt samvete. Jag försökte ta det med ro och tänka att nån stackars hungrig människa kanske gick runt och var mätt och belåten och att jag oavsiktligt gjort en god gärning, men det slutade mest i att jag stod och svor för mig själv vid kylen tills en kille kom in och undrade vad som hänt.
Tydligen har det hänt förut och nån nisse hade till och med anmält det till polisen (lite väl drastiskt kanske). Tvivlar på att dom sätter in alltför många män för att lösa matstöldsmysteriet på KI. Råttgift och fälla nästa!
Mr Skull
Jag har nåt som inte du har jag har ett människohuvud, det har inte du..tralalalalala..
Imorgon har jag en tenta i kursen "Halsen & Huvudets deskriptiva och topografiska anatomi. Jag chansar på att ungefär noll kursare har tillgång till samma studiematerial som jag just nu. Medan de sitter och tragglar in alla kraniets ben, öppningar och kanaler utifrån en anatomiatlas sitter jag och fingrar på ett kranium som faktiskt suttit på en livs levande människa. Hur sjukt är inte det?! Behövde inte ens styckmörda någon för att få tag på den.
Hur frestande det än är att sitta och rita och skriva på den ska jag försöka låta bli. Den är ju faktiskt lånad... >=)
Tripp till sin city aka Uppsala
Som student utanför Uppsala behövde man ju det för att få åtkomst till olika fester och events. Hade jag inte vart sån velpelle hade jag också haft det magiska kortet i handen, men men. Det var inte så mycket att göra åt det nu. Började packa väskan. Kom ihåg en av de mer rutinerade vännernas råd: tänk dig att du ska ha kläder på dig som du kan tänka dig att slänga sen. Jaha? Men om man ska på fest vill man ju va fin? Efter lite funderande blev det en kompromiss mellan funktionellt och uppklätt.
Onsdag morgon åkte jag iväg och missade därmed kvalborg. Efter en halvtimmes promenad genom staden kom vi fram till vad som kan liknas ett stort festivalområde. Möttes av en gräsplätt med tusentals studenter, livemusik och jag har nog aldrig sett så många systemkassar i hela mitt liv.
Kom på att jag själv nån vecka tidigare bestämt mig för att bli nykterist. Kunde kanske ha avlagt det löftet vid lämpligare valt tillfälle. Tänker inte skriva om hela valborg, men här kommer en liten sammanfattning.
1. Dagens återkommande mening " Världen är liten". Alla man känner är bekanta med någon annan man känner, oavsett hemstad och bakgrund. Konstaterades gång på gång utan hjälp av facebooks "mutual friends" - funktion.
2. Antal samtal och sms skickade och mottagna: ca 1874...antal lästa och besvarade: 1584
3. Bästa raggningsstället: runt engångsgrillarna.
-raggningsfaktor på en skala från 0-10..14!
-desperationen och kåtheten lysande i killarnas ögon: samma faktor som ovan.
4. Ville du bli underhållen och se hundratals killar/män kastas mellan lyckorus och förtvivlan: gå till O' Learys och se matchen mellan Liverpool- Chelsea. Male bonding på högsta nivå
5. För att undvika pinsamma taxisituationer: Klubben BJ:s initialer stod inte för Blow Job, utan Birger Jarl.
6. Folkes Livs - vad skulle vi gjort utan detta som riktmärke
7. Bästa ljud: Vår PA-anläggning och förstärkare dunkandes finfint över hela studentvägen när en av grillfesterna hölls.
8. Bästa flashen: R som visade ALLA sina tatueringar gjorda mha bambu i Thailand oavsett dess placeringar...
9. Alternativt yrkesval: relationsrådgivare...upptäckte mitt nya kall när jag hamnade mitt i ett triangeldrama när två för mig okända killar slog knut på sig själva för att vinna min väns gunst.
10. Bästa käk: Fläskkarrén jag stod och stekte i studentköket mitt i natten..
Att såga i en käke
Senaste två veckorna har vart rätt händelserika. Vissa saker har jag fortfarande inte riktigt insett att jag gjort. Måste skriva och säga det högt för att tro på det. Så här kommer top 5 listan utan inbördes ordning:
1. Sågat i en käke
2. Skurit i ett människoansikte
3. Sett BSB-live
4. Sett teaterföreställningen "Djungelboken"
5. Skrivit fysiologitentan och klarat den
För att förklara de två första punkterna kanske jag bör nämna att jag pluggar till tandläkare och att vi de senaste två veckorna har haft döda människor till vårt förfogande på KI. Jag och mina kursare har dissekerat och frilagt de flesta ben, muskler, senor, vener, kärl och nerver som finns i huvud & halsområdet .
PLUS att jag har fått se hur en människa ser ut på insidan från halsen ner till buken. Hållt alla organ i handen och fipplat runt bland någons tarmar i jakt på kotpelaren. Ingen anatomibok kommer någonsin kunna slå det!
Det är läskigt hur snabbt man vänjer sig vid att skära i en människa med en vass skalpell. Det som till en början var helt ofattbart faller sig efter några dagar rätt naturligt. Låter som den kvinnliga versionen av Dexter.....
Fast formalinlukten kommer man väl nog aldrig riktigt vänja sig vid.
Morgonen efter trippen down on memory lane (backstreet boys-konserten) hade jag skrivningen i fysiologi. Den var toksvår. Dessutom hade de ändrat hela upplägget. Tidigare har studenterna kunna plugga nästan enbart på gamla prov, men föreläsarna tröttnade på att få exakt samma memorerade svar från alla. Så utan förvarning gjorde de om proven och frågorna. Nästan hälften av alla som skrev kuggade. Busted!
Därför känns det EXTRA skönt att jag satte den. Och jag som trodde att jag skulle ligga och slicka godkändgränsen, hade till och med några poängs marginal.
Veckans tips!
Om man gillar teater rekommenderar jag den moderna tolkningen av Djungelboken som spelas på Stadsteatern just nu. Förutom att man får sig en riktig funderare så är bratstolkningen i apgestalt och den coola pantern Bagheera, som svart läderklädd transvestit med Shaftlåten som signaturmelodi briljanta.
Vem är du?
"Det är inte det man äger utan i det man är som personligheten yttrar sig"
Tål att tänkas på faktiskt. Nuförtiden har alla, mig själv inkluderat hamnat i en hetsig jakt på självförverkligande och bekräftelse för sitt jag. Man är sitt eget varumärke och den enda marknadsföraren är du själv. Varje stund utanför hemmets lugna vrå är ett ständigt pitchande för att sälja in sig själv hos omgivningen. Människan har alltid haft ett behov av att placera in sina medmänniskor i fack. Blir så mycket lättare att hantera den aldrig sinande inströmmande vågen av info då.
Stekaren, söderkisen och emonissen är lätta att känna igen just på grund av den image deras kläder utstrålar.
Därför är det inte så konstigt att vi efter några sekunders analys av människor vi möter tror oss veta ungefär vem det är vi har att göra med. MEN! Den uppfattningen kan vi ju knappast använda som en solid bakgrund då det enda vi vet är vad personen i fråga valt att förmedla just den dagen.
Och där kommer hela den här dagens outfit-diskussionen med i bilden. Jag har inga speciella åsikter om huruvida hela fenomenet är bra eller dåligt. Kul för de modebloggare som lyckats tjäna ihop pengar till bostäder för att posa som mänskliga reklampelare med sina arrangerade klädval. Det som jag istället stör mig på är effekterna. Jag dömer inte och tycker själv att det är kul att lägga ner lite tid för att hitta en rolig utstyrsel ibland.
Men det är läskigt hur mycket fokus som läggs på just de kläder och accessoarer man bär. Folk i ens omgivning har stenkoll på ens garderob och reagerar så fort man har något nytt eller nåt utöver det vanliga. Om man ser det ur ett historiskt perspektiv så har våra yttre attribut funnits som ett medel att visa vår tillhörighet och ursprung sen urminnes tider. Tänker på olika kroppsmålningar, utsmyckningar och dräkter som till exempel använts av olika stammar och så vidare.
Egentligen sträcker det ju sig längre än till bara kläder. För vår generation som kanske ännu är studenter eller tagit sina första stapplande steg ut på arbetsmarknaden har det kanske än så länge mer med våra tekniska gadgets att göra, medan det senare i livet uttryckser sig till bostad, bil och andra egendomar.
Det jag saknar är den här inställningen där man bara tar på sig det som känns rätt. Struntar i alla riktlinjer och vad just de kläderna signalerar utan bara kör på känslan. Modet på senare år har ju mest lutat åt att man ska vara unik och hitta sin egen stil. Men hur originellt blir det egentligen när det unika ändå är en snäv mall som de flesta verkar följa? Det blir ju ändå en masspsykos när alla följer lämmeltåget till frisören och klipper den där raka luggen, målar läpparna röda och drar på sig den stora, tunna prassliga gråa parkasen.
Än en gång måste jag säga att jag inte står över allt det där och inte dömer oliksinnade men i min utopi så kan vi väl låta personligheten uttryckas i det du har att säga, tänker och vet istället?
Backstreets back..nedräkningen har börjat
Om exakt en vecka kommer jag och några tusen andra 80-talister befinna oss i Globen för att förenas i en nostalgitripp. Eller det är vad jag tror i alla fall för vem kan annars bäst minnas de glada dagarna på 90-talet då man vrålade "You're the one for me, you're my ecstasy
you're the one I need" i monsterhiten "Get down" och inte hade någon som helst aning om vad ecstasy va för nåt.
Då man tyckte att stora mönstrade t-shirtar med matchande korta enfärgade tights var det snyggaste man kunde ha på sig och då mina löjligt överdimensionerade rosa glasögon skulle gjort vilken fashionista som helst galen av avundsjuka idag.
Då man dansade tryckare till My heart will go on, lekte me Tamagotchis på rasten och jag ALLTID fick vara utklädd till Scary Spice pga av mitt lockiga hår trots att jag själv tyckte hon var lite läskig och säkert hellre hade vart Sporty Spice så jag kunde få hjula och volta fritt.
MEN, det finns ett litet minus i nästa veckas konsert och det är saknaden av en viss bandmedlem. Medan alla andra tjejer trånade efter Nick med den otroligt heta utväxten, den pubertala sångstämman lika säker som pendeltågets tidtabell och de fula grimaserna var Kevin med sin starka, säkra pipa och heta manliga ustrålning min favorit. Haha..okej, jag var typ 10 så jag tror inte direkt att jag såg hans sexiga manlighet då, men han var ialla fall bäst och nu är han inte med längre! Det ska bli intressant att se hur de 4 kvarvarande veteranerna klarar av showen. Kanske sitter de fint på fyra höga stolar för att slippa dra på sig nå sträckningar och frakturer vid minsta försök till att upprepa tidigare års scenkoreografi. Hur som helst ska det bli grymt kul, speciellt med tanke på att jag har en dugga i fysiologi dagen efter. Så jag skriver som man hade gjort då:
I hjärta Kevin forever!!!
tiga är guld - jag får väl nöja mig med silver
Får gång på gång bevisat att liv och död går hand i hand.
Kärlek kan inte tas för givet och obeständighetens makt gör sig påmind.
Vem finns där för att torka tårarna på min kind?
Det är farligt att släppa nån för nära inpå
men att skärma av och slippa blir sårad, vem vill leva så?
Vid dagens slut finns det ingen ånger, inget jag önskar ogjort
men trodde väl aldrig att känslor kunde falna så fort
Minnena värmer, det kan ingen ta ifrån oss
och även om det tar sin tid bryter jag mig loss
När allt kommer omkring så var du min vän, kanske min bästa
och även om du sårade mig så var du nog förvirrad för det mesta.
Dina känslor kan jag inte hålla emot dig
endast önska att förälskelsen hade drabbat dig som den gjorde mig
Av leken vi gav oss in i har vi mycket kvar att lära
Men vi gav det en chans, vad mer kan man begära?
allting sagt, allting gjort
kanske slutar det i vänskap
också det är någonting stort
/ Elli
självutlämnande?
ikväll har jag gjort nåt läskigt...la upp en egen låt på myspace..visserligen inte helt klar, men ändå...gaah
vill jag att folk ska lyssna på den? ja! vill jag att ni ska älska den? självklart :D
gör det mig till en sämre människa? nae...så länge jag syns och hörs FINNS jag..
Fritz kunde inte hålla sig borta från solariet
Mannen på bilden ovan är enligt Aftonbladet en liten jägare som cirka år 3 300 före Kristus - 5 300 år sedan - mötte en ond bråd död. Ett väderomslag gjorde att kroppen blev infrusen i is vid en topp på 3 210 meters höjd på gränslinjen av Österrike och Italien. Fritz blev en djupfryst människa tills den 19 september 1991, då två medelålders fotvandrare i Alperna bokstavligen snubblade över honom.
Det enda jag snubblar över på mina promenader är ormar. Vilket inte är en alltför angenäm upplevelse eftersom jag är lika duktigt rädd för dessa ryggradslösa varelser som 2-åringar är för jultomten.
Informativ skylt
Hide away - Laleh
Been feeling so alone
It's what I am
It's what I've been, what I've become
Don't push it we both know
I'm falling every time
You look at me
Like you did
When you were mine
Was looking for a place to hide away
Instead I lost the heart I gave away
Tell me how could love stand a chance again...
Blinded
Were we still holding hands when you began to see us from another point of view?
Tell me was I slipping before I even knew
Did I fall down and make my mind go black and blue?
Didn't I know, and couldn't I see
And why did I have to make those same mistakes
Did I hit the wall before I knew which way to go?
Couldn't I just understand when you said no no no no no no no no no
Were you deceiving me with conscience white as snow
You should win an Oscar for how active you performed the show
Didn't I know, and couldn't I see
And why did I have to make those same mistakes
I've got so many worries I'm afraid my head will explode
I'm doing everything to help you get away from this load
It's hard and complicated but I never learned your code
Your code
Your code
Your fucking code
(So) Were we still kissing when you knew that we were through?
Did I make it impossible for one plus one to equals are two?
Kvällens soundtrack...
The Cardigans " My favourite game "
you haven't found it baby, that's for sure
You rip me up and spread me all around
in the dust of the deed of time
And this is not a case of lust, you see
it's not a matter of you versus of me
It's fine the way you want me on your own
but in the end it's always me alone
And I'm losing my favourite game
you're losing your mind again
I'm losing my baby
losing my favourite game
I only know what I've been working for
another you so I could love you more
I really thought that I could take you there
but my experiment is not getting us anywhere
I had a vision I could turn you right
a stupid mission and a lethal fight
I should have seen it when my hope was new
my heart is black and my body is blue
And I'm losing my favourite game
you're losing your mind again
I'm losing my favourite game
I've tried but you're still the same
I'm losing my baby
you're losing a saviour and a saint
Kan de va Uterus eller Ductus Deferens?
Senaste veckan har jag suttit i skolan dag som natt vardag och helg för att stirra blint i ett mikroskop. Kursen hette histologi och vi hade fått 100 snitt från kroppens alla delar & organ som vi skulle lära oss in och utan. Igår var det upp till bevis, man fick 10 okända preparat som man skulle beskriva och pricka rätt organ på. Mitt hjärta har nog aldrig slagit så hårt som under den svettiga timmen man satt där med sitt mikroskop och skulle ta reda på vad tusan man hade framför sig. Inget såg ut som de preparat man tidigare studerat och jag kände paniken stiga, men tvingade mig själv att skriva ner allt jag såg och gjorde några inte alltför kvalificerade gissningar.
Till slut var det dags att träffa förhörsledaren och stresshormonerna skjöt i höjden. Slutade i alla fall med att jag satte 9 av 10! så nu går jag runt i ett lyckorus. Passade på att belöna mig själv med lite nya kläder ;)
Det är ju fest på lördag o man vill ju va fiiin när man ska fira in sin 22-årsdag!
nedan ser vi exempel på vad jag har lärt mig
Penis (manslem) eller South Park snubbe?
Omvänd Houdini - på äventyr längs röda linjen
Förra lördagen var det fest på Landet, och istället för att ge oss ut till arlakossorna och dansa till " I like to mu mu" i äkta technomanér begav vi oss till Telefonplan. Måste erkänna att det var en outforskad del av röda linjen. Tydligen fyllde denna klubb 3 år och skulle fira med ett riktigt kalas. Eftersom de inte hade insett att halva stockholm skulle komma dit hade de hyrt in sig i lokalerna bakom Konstfack som "bara " rymde 1000 pers. BIG mistake..
Eftersom varken jag eller mitt sällskap visste vart det låg så bestämde vi oss för att följa efter folkströmmen och det var inte svårt. När tåget stannade vällde det ut folk och vissa började målmedvetet springa åt ett håll och vi var inte sena med att haka på. Har aldrig vart med om att folk springer för att ställa sig i kö, men när vi kom fram insåg vi att det var ett rätt smart drag. Det var SJUKT mycket folk och kön ringlade sig lång över hela området. Vi ställde oss snällt längst bak och uppskattade folkmängden till några hundra pers (grov missbedömning) Såg på Landets blogg att det var 6000 personer som väntade som allra mest!!!
Stämningen var rätt skön ändå förutom de vanliga mupparna som anser stå över kösystemet och tränger in sig i minsta glipa de hittar. Men kvällens största hycklare var nog jag och B :)
Vi beslöt tidigt att vi minsann skulle vara hederliga och stå i kön tills vi kom in och inte fula oss en enda gång. Efter en timmes väntan och när vi äntligen började se entrén på typ 50 meters håll var trycket helt enormt. Tänk er rean på NK första mellandagen!...då hörde vi vakten skrika: Backa! Det är fullt...
Shit, det fick ju inte hända..Vi som hade stått där så snällt och väntat tålmodigt. Vi smet fram och pratade med klubbvärden och han sa att det fanns noll chans att vi skulle komma in och nu var det risk för säkerheten så polisen hade kallats dit. Molokna gick vi ur kön, men vi kunde inte riktigt acceptera att vi inte skulle få skaka våra lurviga så vi började titta omkring efter kryphål.
Vi gick runt byggnade och hittade en dörr där vi såg att folk gick in och ut och hörde vakten säga "Nu ska vi leka Gröna Lund-leken så visa era band"
Då fick vi vår snilleblixt! Vi grabbadade tag i första paret som var på väg ut och frågade ifall de skulle in igen och det skulle dom inte så vi tog deras band. Men så lätt var det inte, det var inte bara att sätta på sig banden. Klistret fungerade inte längre så nu var vi tvugna att komma på ett sätt att lappa ihop dem så att vakterna inte skulle upptäcka det och stoppa oss.
Här kom ett av barndomens favvoprogram McGawyer till vår räddning. Vi smet undan från vakternas blickfång och sen skred Bonnie & Clyde till verket. Brottets tillvägagångssältt var följande:
1. Jag tog av mig örhängen och vi slog hål i banden genom att hålla dem mot asfalten
2. Sen fäste vi ihop dem runt handlederna med ovanstående örhängen
3. Vred runt dem så den intakta delen var uppåt när man visade handleden
4. Tog av oss jackor och andra ytterkläder så att det skulle se ut som om vi vart ute och tagit en cigg
5. Tog på oss pokerface och anammade den nonchalanta gångstilen förbi vakten som om ingenting hade hänt
Resultat: Vi gled in mitt i festgrytan och kunde dansa och kolla på liveband i rum med namn som Tuppjuck. Vi slapp betala inträde och gick o var jävligt nöjda med hur smarta vi var resten av kvällen. Samma människor som så plikttroget hade stått i kön tidigare...
Kommersiellt trams eller en chans för alla turturduvor att få skämma bort sin snutteplutt?
Några minuter över tolv och årets alla hjärtans dag är ett minne blott. Ingen kan ha missat detta, varken singlar eller de som lyckats klamra sig fast vid en annan stackars sate. I två veckor har smyckeskedjorna och blomsteraffärerna i princip kastat varor och tjänster efter oss och gjort allt i sin makt för att bevisa att just deras vara kommer att fullända vår lycka. Marknadsförarna har girigt gnuggat sina sluga och pengahungriga händer mot varandra och strategiskt planerat hur de ska lura alla förälskade själar till att tömma sina plånböcker för att bevisa sin kärlek för den invigde eller oinvigde partnern.
Tydligen köper vi blommor för 4 miljoner kronor i Sverige denna dag. Det borde ju räcka till ett mindre lands mat ett år typ. De som inte har någon går runt och försöker fördriva dagen i sin ångest och vill helst dra täcket över sig när de ser alla äckligt kära par som går runt hand i hand. Bussresan hem där man tvingas se alla förväntsfulla människor med rosor inslagna i prasselpapper redo att ta sin älskade med storm blir olidlig. De som redan har sin lekkamrat däremot våndas istället över vad de ska införskaffa för att göra sin käresta euforisk.
Det är ingen lätt uppgift. Som vid alla andra tillfällen när man ska köpa en present. Hur ska man mäta sin kärlek i pengar? Hej, tycker om dig och du är värd en ring för 499,5:- från Guldfynd? hur man än gör kan det gå helt käpprätt åt helvete. Köper man nåt billigt framstår man som en snåljåp och slår man på stort så verkar det som om man försöker lite för mycket. Speciellt om det är i början av ett förhållande. Bästa sättet att få den andra att lägga benen på ryggen och fly är väl komma med världens ömhetsgåva/gest. Om den andra hälften inte råkar vara en obotlig romantiker som smälter och inte blir det minsta rädd när nallebjörnen, rosorna, chokladen och allt det sedvanliga serveras.
Och sen vidare till nästa dilemma: tänk om den andra inte köper något för att de totalt undgått denne att nåt är på gång eller bara inte bryr sig? eller det motsatta och planerar världens grej medan man själv hade tänkt ta det lite lattjo?
Det bästa är väl att ge bort upplevelser, saker man gör ihop föredragsvis. Vilket också verkar vara den senaste flugan. Får man en chans att mysa med sin valentine och få lite kvalitetstid ihop på köpet. Present till båda ;)
Men om man lägger undan pekpinnen och struntar i att detta är ännu ett amerikanskt påfund som stöper oss i den materialistiska gjutformen där vi endast är spelpjäser som ska drillas till duktiga shoppare så kan man endast konstatera en sak. INGEN har något emot att bli uppvaktad på alla hjärtans dag.
Vem vill inte få veta eller känna att det finns någon därute som man är extra speciell för? Ett kort, en blomma, ett brev, låt, dikt eller vad som helst värmer ända in i våra skandinaviska stelfrusna hjärtan. Ett tecken på att någon har tänkt på en och ansträngt sig lite extra denna dag. Även om det ultimata vore att varje dag hyllades på samma sätt. Egentligen vore det underbart om man blev överraskad helt spontant nån dag då almanackan inte redan bestämt vad som bör göras.
Sen bör det tilläggas att det inte nödvändigtvis behöver vara ens partner, vänners/familjens gester kan uppskattas lika väl.
Jag är trött på att filosofera själv..vill veta hur andra tänker kring det här...
Pirates of Thailand?
Tärningar kan utföra mirakel?
Patologiskt nyfiken som jag är kunde jag inte låta bli att tjuvlyssna på fröknarna då de pratade om sina privatliv. Den ena beklagade sig över sin tillvaro och berättade om sitt slentrianmässig sexliv och hur hon aldrig riktigt kände sig glad nuförtiden. Den andra fröken lyssnade uppmärksamt och måste ha kollat för mycket på den galet positiva Mia Thörnbloms program. Hon var härmed självutnämnd livscoach och började ge sin kollega ett spirituellt peptalk:
-När jag är stressad eller mår dåligt så ställer jag mig bara framför spegeln och så upprepar jag: jag är lugn, jag är lugn, jag är faktiskt lugn. Eller glad då jag är ledsen.
- Men vaddå? så där högt? när du är ensam då antar jag.
-Ja, men det spelar ingen roll. Det viktigaste är att man gör det med inlevelse. Klart man känner sig lite fånig, men det funkar faktiskt. Säg efter mig
-Näe, inte här på bussen.
-Jooo. Kom igen nu. Jag är glad. jag är glad. jag är glad
Den andra hakar på och till slut sitter dom där längst bak i bussen och uppmuntrar sitt mantra. Sen utrbrister den olyckliga, okej. Nu är jag glad, men hur gör jag med Håkan då?
- Skaffa en dildo och en tärning. Det gjorde under för mig och Göran.
Ni tror inte halva bussen vände sig om och fnissade?
längtar till solen med sina fotoner som får mina celler att mutera
Jag vill vara precis som min lillasyster, som sedan tre månader tillbaka gjort en egen nedräkningskalender till avresedagen. Och nej, det här är inte första gången familjen åker utomlands. Bara det att den här resan känns annorlunda. Vet inte varför, men så är det.
Om ca 75 timmar åker jag till andra sidan jordklotet. Landet som väcker både roliga och kanske mindre roliga minnen hos nästan varenda svensk. Landet Siam, som kallas " de frias land", men i daglig tal mer benämns som Thailand. Och jag ska inte bara bada och sola i 16 dagar, jo det ska jag, men mest av allt ser jag fram emot att få komma till ett ställe som är riktigt icke västerländskt. Förväntningarna är självklart skyhöga då varje kotte man pratar med får en drömsk blick och talar varmt om sina vistelser på de olika öarna och fastlandet. Tankarna skenar snabbt iväg till scenerna från "The Beach" med gamle hunken Leo.
Jag vill också hitta en egen gömd ö, med paradisaktiga laguner och djungelsnår. Sen har jag inget emot att alla ormar försvinner därifrån. Min vän som var och backpackade där för nåt år sen berättade att hon inte mött mer än en orm på sin resa, men med min ormattraktionsförmåga skulle det inte förvåna mig om det ploppade upp en var femte meter.
Jag vill beställa den minst starka maträtten dom har och ändå känna smaklökarna brinna och röken spruta ur öronen. Mina vänner tror att jag är immun mot stark mat och en och annan person har fått känna svettpärlorna tränga fram i pannan då jag har lagat nåt samtidigt som jag oskyldigt och oförstående sagt "Det är inte så starkt, jag tog det lugnt med kryddorna"
Jag vill gå till tempel och klappa på de tama tigrarna munkarna uppfostrat, åka longtailbåtar och se slummen (hoppas på att få slippa se de döda flytande hundkropparna bara), tappa bort mig i små gränder och på gator och fynda saker som bara finns och kan hittas på ställen man åkt 12 timmar med flyg för att komma till.
Jag vill känna finkornig vit sand mellan tårna, höra ljudet av vågor som rullar in mot strandkanten och se vajande palmer med rödsprängda solnedgångar i bakgrunden. Jag vill bli brun som en pepparkaka och lagra sol och värme som jag kan dosera ut under de kalla månaderna hemma i Sverige då jag räknar dagarna till vår egen svenska sommar.
Men mest av allt vill jag bara simma ut i havet, lägga mig på rygg, blunda och känna solstrålarnas värme vila på ögonlocken..
