" If I had a heart, it might be breaking right now"
Varför ska det vara så svårt för hjärnan och hjärtat att synkronisera?
Man kommer till en punkt då man måste fatta ett beslut. Oavsett hur man gör kommer någon att bli sårad. Man försöker frenetiskt övertyga sig om att man gör rätt. Hjärnan är som vanligt logisk och resonlig, men hjärtat lever sitt egna liv. Det lyssnar inte till förnuftets röst. Hur ska man säga åt det att inte hoppa över slag eller göra somersaults så fort man hör sin älskades röst eller ser dennes ansikte?
Sluter ögonen och tar klivet ut mot det okända, det som känns som ett bottenlöst stup.
Håller andan och hoppas att allt löser sig. Det enda jag behöver tänka på nu är att vara konsekvent. Hålla fast vid mitt beslut. Sen får det bära eller brista...man kan inte få allt så nu måste jag välja. Ett val som får magen att vända sig ut och in. Ett val som håller mig sömnlös om nätterna. Skulle göra vad som helst för att veta hur konsekvenserna av mitt beslut kommer påverka framtiden..
Andas in och räknar till tio, öppnar ögonen och önskar att allt bara var en dröm.
