Zephyr

Förra lördagen var det fest på Landet, och istället för att ge oss ut till arlakossorna och dansa till " I like to mu mu" i äkta technomanér begav vi oss till Telefonplan. Måste erkänna att det var en outforskad del av röda linjen. Tydligen fyllde denna klubb 3 år och skulle fira med ett riktigt kalas. Eftersom de inte hade insett att halva stockholm skulle komma dit hade de hyrt in sig i lokalerna bakom Konstfack som "bara " rymde 1000 pers. BIG mistake..

Eftersom varken jag eller mitt sällskap visste vart det låg så bestämde vi oss för att följa efter folkströmmen och det var inte svårt. När tåget stannade vällde det ut folk och vissa började målmedvetet springa åt ett håll och vi var inte sena med att haka på. Har aldrig vart med om att folk springer för att ställa sig i kö, men när vi kom fram insåg vi att det var ett rätt smart drag. Det var SJUKT mycket folk och kön ringlade sig lång över hela området. Vi ställde oss snällt längst bak och uppskattade folkmängden till några hundra pers (grov missbedömning) Såg på Landets blogg att det var 6000 personer som väntade som allra mest!!!

Stämningen var rätt skön ändå förutom de vanliga mupparna som anser stå över kösystemet och tränger in sig i minsta glipa de hittar. Men kvällens största hycklare var nog jag och B :)
Vi beslöt tidigt att vi minsann skulle vara hederliga och stå i kön tills vi kom in och inte fula oss en enda gång. Efter en timmes väntan och när vi äntligen började se entrén på typ 50 meters håll var trycket helt enormt. Tänk er rean på NK första mellandagen!...då hörde vi vakten skrika: Backa! Det är fullt...

Shit, det fick ju inte hända..Vi som hade stått där så snällt och väntat tålmodigt. Vi smet fram och pratade med klubbvärden och han sa att det fanns noll chans att vi skulle komma in och nu var det risk för säkerheten så polisen hade kallats dit. Molokna gick vi ur kön, men vi kunde inte riktigt acceptera att vi inte skulle få skaka våra lurviga så vi började titta omkring efter kryphål.

Vi gick runt byggnade och hittade en dörr där vi såg att folk gick in och ut och hörde vakten säga "Nu ska vi leka Gröna Lund-leken så visa era band"

Då fick vi vår snilleblixt! Vi grabbadade tag i första paret som var på väg ut och frågade ifall de skulle in igen och det skulle dom inte så vi tog deras band. Men så lätt var det inte, det var inte bara att sätta på sig banden. Klistret fungerade inte längre så nu var vi tvugna att komma på ett sätt att lappa ihop dem så att vakterna inte skulle upptäcka det och stoppa oss.
Här kom ett av barndomens favvoprogram McGawyer till vår räddning. Vi smet undan från vakternas blickfång och sen skred Bonnie & Clyde till verket. Brottets tillvägagångssältt var följande:

1. Jag tog av mig örhängen och vi slog hål i banden genom att hålla dem mot asfalten
2.  Sen fäste vi ihop dem runt handlederna med ovanstående örhängen
3.  Vred runt dem så den intakta delen var uppåt när man visade handleden
4. Tog av oss jackor och andra ytterkläder så att det skulle se ut som om vi vart ute och tagit en cigg
5. Tog på oss pokerface och anammade den nonchalanta gångstilen förbi vakten som om ingenting hade hänt

Resultat: Vi gled in mitt i festgrytan och kunde dansa och kolla på liveband i rum med namn som Tuppjuck. Vi slapp betala inträde och gick o var jävligt nöjda med hur smarta vi var resten av kvällen. Samma människor som så plikttroget hade stått i kön tidigare...

Gratis är gott!!