Zephyr

Nedan följer exempel på vad jag bör kunna tills imorgon:

Kinocilier är uppbyggda av mikrotubuli i strukturen 9 dubletter perifert (en komplett ring med 13 tubulinmolekyler och en inkomplett ring med 10 tubulinmolekyler) + 2 centralt (2 kompletta ringar). Mellan de perifera dubletterna förekommer dyneinarmar. Vid Kartageners syndrom förekommer bl.a. situs inversus (hjärtat på fel sida), övre luftvägsinfektioner (ÖLI) och fertilitetsproblem pga cilieimmobilitet.

Detta är svar på en 1-poängsfråga....

Ovanstående stycke är säkert mycket intressant, men det förutsätter att man förstår vad det är man läser. Jag har insett att det är mycket svårt att lära sig kroppens alla: muskler, ben, organ och minsta molekyl på 2.25 dagar. För det är den tiden jag har haft till mitt förfogande.

Imorgon är det dags att tömma hjärnan på pappret. Mitt inlämnade papper kommer bli minimalistiskt o stilistiskt vitt!

Som tur är tar detta utdragna lidande endast tre timmar....

wish me luck!

Äntligen är jag klar med preparatförhöret!

Senaste veckan har jag suttit i skolan dag som natt vardag och helg för att stirra blint i ett mikroskop. Kursen hette histologi och vi hade fått 100 snitt från kroppens alla delar & organ som vi skulle lära oss in och utan. Igår var det upp till bevis, man fick 10 okända preparat som man skulle beskriva och pricka rätt organ på. Mitt hjärta har nog aldrig slagit så hårt som under den svettiga timmen man satt där med sitt mikroskop och skulle ta reda på vad tusan man hade framför sig. Inget såg ut som de preparat man tidigare studerat och jag kände paniken stiga, men tvingade mig själv att skriva ner allt jag såg och gjorde några inte alltför kvalificerade gissningar.
Till slut var det dags att träffa förhörsledaren och stresshormonerna skjöt i höjden. Slutade i alla fall med att jag satte 9 av 10! så nu går jag runt i ett lyckorus. Passade på att belöna mig själv med lite nya kläder ;)
Det är ju fest på lördag o man vill ju va fiiin när man ska fira in sin 22-årsdag!

nedan ser vi exempel på vad jag har lärt mig


Penis (manslem) eller South Park snubbe?



                 

Förra lördagen var det fest på Landet, och istället för att ge oss ut till arlakossorna och dansa till " I like to mu mu" i äkta technomanér begav vi oss till Telefonplan. Måste erkänna att det var en outforskad del av röda linjen. Tydligen fyllde denna klubb 3 år och skulle fira med ett riktigt kalas. Eftersom de inte hade insett att halva stockholm skulle komma dit hade de hyrt in sig i lokalerna bakom Konstfack som "bara " rymde 1000 pers. BIG mistake..

Eftersom varken jag eller mitt sällskap visste vart det låg så bestämde vi oss för att följa efter folkströmmen och det var inte svårt. När tåget stannade vällde det ut folk och vissa började målmedvetet springa åt ett håll och vi var inte sena med att haka på. Har aldrig vart med om att folk springer för att ställa sig i kö, men när vi kom fram insåg vi att det var ett rätt smart drag. Det var SJUKT mycket folk och kön ringlade sig lång över hela området. Vi ställde oss snällt längst bak och uppskattade folkmängden till några hundra pers (grov missbedömning) Såg på Landets blogg att det var 6000 personer som väntade som allra mest!!!

Stämningen var rätt skön ändå förutom de vanliga mupparna som anser stå över kösystemet och tränger in sig i minsta glipa de hittar. Men kvällens största hycklare var nog jag och B :)
Vi beslöt tidigt att vi minsann skulle vara hederliga och stå i kön tills vi kom in och inte fula oss en enda gång. Efter en timmes väntan och när vi äntligen började se entrén på typ 50 meters håll var trycket helt enormt. Tänk er rean på NK första mellandagen!...då hörde vi vakten skrika: Backa! Det är fullt...

Shit, det fick ju inte hända..Vi som hade stått där så snällt och väntat tålmodigt. Vi smet fram och pratade med klubbvärden och han sa att det fanns noll chans att vi skulle komma in och nu var det risk för säkerheten så polisen hade kallats dit. Molokna gick vi ur kön, men vi kunde inte riktigt acceptera att vi inte skulle få skaka våra lurviga så vi började titta omkring efter kryphål.

Vi gick runt byggnade och hittade en dörr där vi såg att folk gick in och ut och hörde vakten säga "Nu ska vi leka Gröna Lund-leken så visa era band"

Då fick vi vår snilleblixt! Vi grabbadade tag i första paret som var på väg ut och frågade ifall de skulle in igen och det skulle dom inte så vi tog deras band. Men så lätt var det inte, det var inte bara att sätta på sig banden. Klistret fungerade inte längre så nu var vi tvugna att komma på ett sätt att lappa ihop dem så att vakterna inte skulle upptäcka det och stoppa oss.
Här kom ett av barndomens favvoprogram McGawyer till vår räddning. Vi smet undan från vakternas blickfång och sen skred Bonnie & Clyde till verket. Brottets tillvägagångssältt var följande:

1. Jag tog av mig örhängen och vi slog hål i banden genom att hålla dem mot asfalten
2.  Sen fäste vi ihop dem runt handlederna med ovanstående örhängen
3.  Vred runt dem så den intakta delen var uppåt när man visade handleden
4. Tog av oss jackor och andra ytterkläder så att det skulle se ut som om vi vart ute och tagit en cigg
5. Tog på oss pokerface och anammade den nonchalanta gångstilen förbi vakten som om ingenting hade hänt

Resultat: Vi gled in mitt i festgrytan och kunde dansa och kolla på liveband i rum med namn som Tuppjuck. Vi slapp betala inträde och gick o var jävligt nöjda med hur smarta vi var resten av kvällen. Samma människor som så plikttroget hade stått i kön tidigare...

Gratis är gott!!

Några minuter över tolv och årets alla hjärtans dag är ett minne blott. Ingen kan ha missat detta, varken singlar eller de som lyckats klamra sig fast vid en annan stackars sate. I två veckor har smyckeskedjorna och blomsteraffärerna i princip kastat varor och tjänster efter oss och gjort allt i sin makt för att bevisa att just deras vara kommer att fullända vår lycka. Marknadsförarna har girigt gnuggat sina sluga och pengahungriga händer mot varandra och strategiskt planerat hur de ska lura alla förälskade själar till att tömma sina plånböcker för att bevisa sin kärlek för den invigde eller oinvigde partnern.

Tydligen köper vi blommor för 4 miljoner kronor i Sverige denna dag. Det borde ju räcka till ett mindre lands mat ett år typ. De som inte har någon går runt och försöker fördriva dagen i sin ångest och vill helst dra täcket över sig när de ser alla äckligt kära par som går runt hand i hand. Bussresan hem där man tvingas se alla förväntsfulla människor med rosor inslagna i prasselpapper redo att ta sin älskade med storm blir olidlig. De som redan har sin lekkamrat  däremot våndas istället över vad de ska införskaffa för att göra sin käresta euforisk.

Det är ingen lätt uppgift. Som vid alla andra tillfällen när man ska köpa en present. Hur ska man mäta sin kärlek i pengar? Hej, tycker om dig och du är värd en ring för 499,5:- från Guldfynd? hur man än gör kan det gå helt käpprätt åt helvete. Köper man nåt billigt framstår man som en snåljåp och slår man på stort så verkar det som om man försöker lite för mycket. Speciellt om det är i början av ett förhållande. Bästa sättet att få den andra att lägga benen på ryggen och fly är väl komma med världens ömhetsgåva/gest. Om den andra hälften inte råkar vara en obotlig romantiker som smälter och inte blir det minsta rädd när nallebjörnen, rosorna, chokladen och allt det sedvanliga serveras.
Och sen vidare till nästa dilemma: tänk om den andra inte köper något för att de totalt undgått denne att nåt är på gång eller bara inte bryr sig? eller det motsatta och planerar världens grej medan man själv hade tänkt ta det lite lattjo?

Det bästa är väl att ge bort upplevelser, saker man gör ihop föredragsvis. Vilket också verkar vara den senaste flugan. Får man en chans att mysa med sin valentine och få lite kvalitetstid ihop på köpet. Present till båda ;)

Men om man lägger undan pekpinnen och struntar i att detta är ännu ett amerikanskt påfund som stöper oss i den materialistiska gjutformen där vi endast är spelpjäser som ska drillas till duktiga shoppare så kan man endast konstatera en sak. INGEN har något emot att bli uppvaktad på alla hjärtans dag.

Vem vill inte få veta eller känna att det finns någon därute som man är extra speciell för? Ett kort, en blomma, ett brev, låt, dikt eller vad som helst värmer ända in i våra skandinaviska stelfrusna hjärtan. Ett tecken på att någon har tänkt på en och ansträngt sig lite extra denna dag. Även om det ultimata vore att varje dag hyllades på samma sätt. Egentligen vore det underbart om man blev överraskad helt spontant nån dag då almanackan inte redan bestämt vad som bör göras.
Sen bör det tilläggas att det inte nödvändigtvis behöver vara ens partner, vänners/familjens gester kan uppskattas lika väl.

Jag är trött på att filosofera själv..vill veta hur andra tänker kring det här...