Verklighetsflykt...
Intressant det här med hur man hanterar stress och vilka mekanismer som triggas igång hos olika människor.
De som känner mig kan inte ha undgått det faktum att jag har en stor kemitenta om 4 dagar 7 timmar och 33 minuter. Det är ungefär allt som jag kan tänka på för tillfället, förutom spelningen vi ska ha på lördag förstås. Ett event som skulle kunna vara så sjukt mycket mer glädjefyllt om inte alla dygnets timmar räknades i potentiella värdefulla kemipluggtimmar just nu.
Kan inte låta bli att tänka tillbaka på biologikursen i gymnasiet då vi läste om etologi "läran om djurens beteende". Där kunde man läsa om en viss fågelart som hade ett minst sagt intressant beteende i hotfulla situationer. När den blev attackerad/hotad av en fiende så kunde dennes hjärna tänka sig två olika sätt att hantera detta. Antingen stanna kvar och försvara sig eller fly därifrån, men ibland kunde det bli så att de här två alternativen krockade med varandra och istället "växte" ett tredje beteende fram: att somna...
Så mitt i stridens hetta kunde pippin få för sig att ta en tupplur ....för att den liksom inte kunde bestämma sig för vad den skulle göra..
Nu kanske ni undrar varför tar jag upp detta exempel? Jo, för att jag tror att jag är nära besläktad med denna fågelsort. Hela veckan har jag vetat hur mycket arbete som väntar, men istället för att ta tag i det eller göra något annat produktivt så har jag blivit en mästare på att fördriva tid och samtidigt vara så ineffektiv som möjligt. Önskar att likheten kunde ligga i att jag fick lite sömn, men det har snarare varit en bristvara....men jag är inte bitter...nejnej
Räknar iskallt med att sätta omtentan, kemi är ju så kul så det här vill man ju göra två gånger för att få suga lite på karamellen...
Sen finns det ju något positivt i hela den här historien.
1. Mitt rum har aldrig varit så välstädat och tillrättalagt som nu
2. Jag har har lärt mig spela 5 nya låtar på gitarr
3.Har plöjt igenom skivsamlingen och återigen upptäckt varför man älskade BSB en gång i tiden
4. Blivit en baddare på Harpan, hur det nu skulle kunna gagna mig senare i livet har jag inte kommit på än, men det skadar aldrig att vara duktig på kortspel ;D...kanske borde satsa på poker istället..
De som känner mig kan inte ha undgått det faktum att jag har en stor kemitenta om 4 dagar 7 timmar och 33 minuter. Det är ungefär allt som jag kan tänka på för tillfället, förutom spelningen vi ska ha på lördag förstås. Ett event som skulle kunna vara så sjukt mycket mer glädjefyllt om inte alla dygnets timmar räknades i potentiella värdefulla kemipluggtimmar just nu.
Kan inte låta bli att tänka tillbaka på biologikursen i gymnasiet då vi läste om etologi "läran om djurens beteende". Där kunde man läsa om en viss fågelart som hade ett minst sagt intressant beteende i hotfulla situationer. När den blev attackerad/hotad av en fiende så kunde dennes hjärna tänka sig två olika sätt att hantera detta. Antingen stanna kvar och försvara sig eller fly därifrån, men ibland kunde det bli så att de här två alternativen krockade med varandra och istället "växte" ett tredje beteende fram: att somna...
Så mitt i stridens hetta kunde pippin få för sig att ta en tupplur ....för att den liksom inte kunde bestämma sig för vad den skulle göra..
Nu kanske ni undrar varför tar jag upp detta exempel? Jo, för att jag tror att jag är nära besläktad med denna fågelsort. Hela veckan har jag vetat hur mycket arbete som väntar, men istället för att ta tag i det eller göra något annat produktivt så har jag blivit en mästare på att fördriva tid och samtidigt vara så ineffektiv som möjligt. Önskar att likheten kunde ligga i att jag fick lite sömn, men det har snarare varit en bristvara....men jag är inte bitter...nejnej
Räknar iskallt med att sätta omtentan, kemi är ju så kul så det här vill man ju göra två gånger för att få suga lite på karamellen...
Sen finns det ju något positivt i hela den här historien.
1. Mitt rum har aldrig varit så välstädat och tillrättalagt som nu
2. Jag har har lärt mig spela 5 nya låtar på gitarr
3.Har plöjt igenom skivsamlingen och återigen upptäckt varför man älskade BSB en gång i tiden
4. Blivit en baddare på Harpan, hur det nu skulle kunna gagna mig senare i livet har jag inte kommit på än, men det skadar aldrig att vara duktig på kortspel ;D...kanske borde satsa på poker istället..
Glyceraldehyd 3-fosfatdehydrogenas är ett enzym som katalyserar en viss reaktion så att man får 1,3-bisfofoglycerat
Just nu kan jag komma på ungefär 9,302,498,24 saker som vore roligare än att lära mig ovanstående mening. Till exempel har jag fått en superfin kamera till mitt förfogande. Jag bestämde mig för att bli skribent för skoltidningen och mitt första uppdrag var att skriva om den första tiden på KI för oss T1: or. Var en obeskrivbar känsla att se sin artikel publicerad i en riktig tidning som folk faktiskt kommer att läsa.
Inför det här numret ska jag göra ett porträtt över en av "lärarna" och då behöver man ju självklart ett finfint foto så redaktören lät oss låna den här tjusiga leksaken (bild längre ner). Jag fick ju en ny kamera själv för några veckor sen, men den här är ju nåt helt annat. Digital systemkamera står högt upp på min "vill ha-lista" nu, har en gammal Nikon själv som var pappas, men den e lite paj och det är ju så jäkla dyrt att reparera saker här. Hursomhelst har jag lyckats fota allt annat än läraren hitills :D vilket leder mig in på ämnet brist på självdisciplin.
Tentadagen närmar sig med stormsteg och jag vet vad som måste göras och jag hade gjort en jättefin planering för att se till att jag har läst allt inför domedagen, men när man väl halkat efter i sin planering blir den bara ett stressmoment. Så nu har jag släppt den och läser bara panikartat. Det som är synd är att det mesta vi läser är grymt intressant, men det hinner man inte lägga märke till nu. Kursarnas hysterik har smittat av sig och man sitter med ett ton böcker, papper, och kompendier utbrett framför sig och vet inte vart man ska börja. Sen underlättar det inte att man lider av lite lätt hybris och är den eviga tidsoptimisten. Verkar ha nån övertro på mig själv och att jag kommer greja det och att en vecka räcker gott och väl...vi får väl se ;P
Igår repade jag me killarna o siggelito i vår gamla gymnasieskola och det kändes så surrealistiskt..Samtidigt som man kände sig trygg och hemma var känslan av att man gått vidare så påtaglig. Som vanligt när man besöker gamla skolor kändes allt så litet och nu verkade det skrattretande hur man gick runt första skoldagarna och undrade hur man nånsin skulle lära sig att hitta i alla korridorer och byggnader. Efter nån månad kunde man ju alla lönngångar, genvägar och hade hittat sitt eget krypin nånstans. Spelningen är den 17:e och nu är det hög tid att börja sätta låtarna och få det att låta tight och synkat. Får sluta köra min slackerstil och börja öva lite, annars vet jag en mini-fisbäck som kommer bli sur på mig :D
Fast just nu är jag mest putt för att jag inte kan komma upp i falsett som killarna i Earth, Wind & Fire på en av låtarna vi har..får pressa lite i helgen tills jag når tonerna. Oerhört frustrerande när man vet hur det ska låta, men öppnar munnen och får ut ett helt annat ljud.
Fick höra att vi kommer bli filmade och inspelade me kondensatormickar så det finns ingen chans att komma undan me några falska toner...
Jag brukar vara en mästare på att boka in tusen saker, men jag tror det har blivit ett beroende också. Gör det liksom utan att tänka på det och tror jag mår som bäst när jag har massor att göra. Aktivitets-junkie är nog en passande beskrivning av mig. Konsumerar upplevelser utan någon som helst mättnadskänsla och en vardag utan tusen bollar i luften gör mig rastlös...man kanske har en släng av ADHD?
Näe..nu sticker jag iväg till duschen..ikväll bär det av till Sahara för att fira A:s födelsedag...
Dagens låt: Anouk "Nobody's wife"
Inför det här numret ska jag göra ett porträtt över en av "lärarna" och då behöver man ju självklart ett finfint foto så redaktören lät oss låna den här tjusiga leksaken (bild längre ner). Jag fick ju en ny kamera själv för några veckor sen, men den här är ju nåt helt annat. Digital systemkamera står högt upp på min "vill ha-lista" nu, har en gammal Nikon själv som var pappas, men den e lite paj och det är ju så jäkla dyrt att reparera saker här. Hursomhelst har jag lyckats fota allt annat än läraren hitills :D vilket leder mig in på ämnet brist på självdisciplin.
Tentadagen närmar sig med stormsteg och jag vet vad som måste göras och jag hade gjort en jättefin planering för att se till att jag har läst allt inför domedagen, men när man väl halkat efter i sin planering blir den bara ett stressmoment. Så nu har jag släppt den och läser bara panikartat. Det som är synd är att det mesta vi läser är grymt intressant, men det hinner man inte lägga märke till nu. Kursarnas hysterik har smittat av sig och man sitter med ett ton böcker, papper, och kompendier utbrett framför sig och vet inte vart man ska börja. Sen underlättar det inte att man lider av lite lätt hybris och är den eviga tidsoptimisten. Verkar ha nån övertro på mig själv och att jag kommer greja det och att en vecka räcker gott och väl...vi får väl se ;P
Igår repade jag me killarna o siggelito i vår gamla gymnasieskola och det kändes så surrealistiskt..Samtidigt som man kände sig trygg och hemma var känslan av att man gått vidare så påtaglig. Som vanligt när man besöker gamla skolor kändes allt så litet och nu verkade det skrattretande hur man gick runt första skoldagarna och undrade hur man nånsin skulle lära sig att hitta i alla korridorer och byggnader. Efter nån månad kunde man ju alla lönngångar, genvägar och hade hittat sitt eget krypin nånstans. Spelningen är den 17:e och nu är det hög tid att börja sätta låtarna och få det att låta tight och synkat. Får sluta köra min slackerstil och börja öva lite, annars vet jag en mini-fisbäck som kommer bli sur på mig :D
Fast just nu är jag mest putt för att jag inte kan komma upp i falsett som killarna i Earth, Wind & Fire på en av låtarna vi har..får pressa lite i helgen tills jag når tonerna. Oerhört frustrerande när man vet hur det ska låta, men öppnar munnen och får ut ett helt annat ljud.
Fick höra att vi kommer bli filmade och inspelade me kondensatormickar så det finns ingen chans att komma undan me några falska toner...
Jag brukar vara en mästare på att boka in tusen saker, men jag tror det har blivit ett beroende också. Gör det liksom utan att tänka på det och tror jag mår som bäst när jag har massor att göra. Aktivitets-junkie är nog en passande beskrivning av mig. Konsumerar upplevelser utan någon som helst mättnadskänsla och en vardag utan tusen bollar i luften gör mig rastlös...man kanske har en släng av ADHD?
Näe..nu sticker jag iväg till duschen..ikväll bär det av till Sahara för att fira A:s födelsedag...
Dagens låt: Anouk "Nobody's wife"
Överanalysatörskan
Det här kommer inte bli ett inlägg med humoristiska inslag, jag tänker bara ordbajsa lite..ventilera i den inte alltför privata dagboken. Ibland önskar jag att det fanns en off-knapp, då menar jag på mig själv. Alla homo sapiens tänker, mer eller mindre.
Det är naturligt att fundera över saker och ting, men nåt måste slagit slint i min hjärna. Jag tänker alldeles för mycket. Alla tankar går liksom sjuttioelva varv extra utan att jag egentligen kommer fram till något vettigt. Man hakar upp sig på något nån har sagt eller gjort och försöker tolka och analysera det tills man blir knäpp. Msn och sms gör inte saken bättre. Där går man ju miste om alla subtila signaler en människa kan sända ut genom små gester och tonlägen. Man försöker läsa mellan raderna och helt plötsligt får tolkningen av en smiley eller några punkter en helt ny dimension. Man behöver ju inte direkt hålla på med raketforskning för att förstå att det antagligen inte finns så mycket mer att läsa in än det som faktiskt står där.
Va skönt det vore om man kunde ha en kopplaborthjärnanvecka. En vecka där allt bara rinner av en. Allt som sägs och görs bara tas in utan att bearbetas alltför mycket. Avundas dom som bara tar saker för vad det är. Visserligen går de säkert också miste om mångt och mycket just eftersom de inte ser de underliggande budskapen, men det verkas så oerhört befriande ändå. Så mycket energi och tankeverksamhet som går åt i annat fall. Just nu skulle jag göra nästan vad som helst för en switch-knapp så jag kan koncentrera mig på pluggandet inför tentan som hela kursen bävar för..
By the way, är det en babyinvasion på gång i Stockholm eller vad är det som händer? tycker dom ploppar upp precis överallt! Antingen så är det en rejäl babyboom eller så har nån biologisk klocka börja ticka och man blir helt plötsligt läskigt medveten om alla mini-människor runtomkring sig. Jag kan komma på mig själv med att le och vilja lukta och gosa med främmande småbarn på tåg och buss. Som tur är har jag kunnat lägga band på mig själv så alla mammor därute kan ta det lugnt....än så länge..men en lånebebis vore inte helt fel. Ingen som har en extra?
Det är naturligt att fundera över saker och ting, men nåt måste slagit slint i min hjärna. Jag tänker alldeles för mycket. Alla tankar går liksom sjuttioelva varv extra utan att jag egentligen kommer fram till något vettigt. Man hakar upp sig på något nån har sagt eller gjort och försöker tolka och analysera det tills man blir knäpp. Msn och sms gör inte saken bättre. Där går man ju miste om alla subtila signaler en människa kan sända ut genom små gester och tonlägen. Man försöker läsa mellan raderna och helt plötsligt får tolkningen av en smiley eller några punkter en helt ny dimension. Man behöver ju inte direkt hålla på med raketforskning för att förstå att det antagligen inte finns så mycket mer att läsa in än det som faktiskt står där.
Va skönt det vore om man kunde ha en kopplaborthjärnanvecka. En vecka där allt bara rinner av en. Allt som sägs och görs bara tas in utan att bearbetas alltför mycket. Avundas dom som bara tar saker för vad det är. Visserligen går de säkert också miste om mångt och mycket just eftersom de inte ser de underliggande budskapen, men det verkas så oerhört befriande ändå. Så mycket energi och tankeverksamhet som går åt i annat fall. Just nu skulle jag göra nästan vad som helst för en switch-knapp så jag kan koncentrera mig på pluggandet inför tentan som hela kursen bävar för..
By the way, är det en babyinvasion på gång i Stockholm eller vad är det som händer? tycker dom ploppar upp precis överallt! Antingen så är det en rejäl babyboom eller så har nån biologisk klocka börja ticka och man blir helt plötsligt läskigt medveten om alla mini-människor runtomkring sig. Jag kan komma på mig själv med att le och vilja lukta och gosa med främmande småbarn på tåg och buss. Som tur är har jag kunnat lägga band på mig själv så alla mammor därute kan ta det lugnt....än så länge..men en lånebebis vore inte helt fel. Ingen som har en extra?
Djävulen i förklädnad...
Skrev om en traumatisk vaccinationsprute-upplevelse i ett tidigare inlägg och här kommer fortsättningen. Tydligen räckte det inte med en spruta utan man ska ta 3 sammanlagt !!! Förra gången var åtminstone den som skulle sticka hål i mig snäll, men kvinnan som jag gick till häromdagen måste haft en riktigt dålig dag för hon gick loss på min arm utan någon som helst förvarning. Slängde ur sig en order om att jag skulle ta av mig kläderna (verkade väl lite onödigt med tanke på att bara armen behöver blottas) sen formligen högg hon in sprutan i armen på mig efter att ha sagt ett inte så lugnande : ta ett djupt andetag och slappna av så gör det inte lika ont.....hon såg ut att vara tagen från Stepford wives och läskigast var nog hennes leende..ett sånt där som inte riktigt når upp till ögonen och ser mer djävulskt ut än snällt och medlidande...hann inte ta nåt djupt andetag, blev mer ett andlöst " hah ", men jag vägrade visa att det gjorde ont...haha..som om det skulle ge henne nån slags tillfredställelse...I'm wicked I know...
eller kanske
