Zephyr

Finner mig nu i ett kapitel av mitt liv där allt känns bak och fram.
Får gång på gång bevisat att liv och död går hand i hand.
Kärlek kan inte tas för givet och obeständighetens makt gör sig påmind. 
Vem finns där för att torka tårarna på min kind?
Det är farligt att släppa nån för nära inpå
men att skärma av och slippa blir sårad, vem vill leva så?
Vid dagens slut finns det ingen ånger, inget jag önskar ogjort
men trodde väl aldrig att känslor kunde falna så fort
Minnena värmer, det kan ingen ta ifrån oss
och även om det tar sin tid bryter jag mig loss

När allt kommer omkring så var du min vän, kanske min bästa
och även om du sårade mig så var du nog förvirrad för det mesta. 
Dina känslor kan jag inte hålla emot dig
endast önska att förälskelsen hade drabbat dig som den gjorde mig

Av leken vi gav oss in i har vi mycket kvar att lära
Men vi gav det en chans, vad mer kan man begära?
allting sagt, allting gjort
kanske slutar det i vänskap
också det är någonting stort

/ Elli