Zephyr

Några minuter över tolv och årets alla hjärtans dag är ett minne blott. Ingen kan ha missat detta, varken singlar eller de som lyckats klamra sig fast vid en annan stackars sate. I två veckor har smyckeskedjorna och blomsteraffärerna i princip kastat varor och tjänster efter oss och gjort allt i sin makt för att bevisa att just deras vara kommer att fullända vår lycka. Marknadsförarna har girigt gnuggat sina sluga och pengahungriga händer mot varandra och strategiskt planerat hur de ska lura alla förälskade själar till att tömma sina plånböcker för att bevisa sin kärlek för den invigde eller oinvigde partnern.

Tydligen köper vi blommor för 4 miljoner kronor i Sverige denna dag. Det borde ju räcka till ett mindre lands mat ett år typ. De som inte har någon går runt och försöker fördriva dagen i sin ångest och vill helst dra täcket över sig när de ser alla äckligt kära par som går runt hand i hand. Bussresan hem där man tvingas se alla förväntsfulla människor med rosor inslagna i prasselpapper redo att ta sin älskade med storm blir olidlig. De som redan har sin lekkamrat  däremot våndas istället över vad de ska införskaffa för att göra sin käresta euforisk.

Det är ingen lätt uppgift. Som vid alla andra tillfällen när man ska köpa en present. Hur ska man mäta sin kärlek i pengar? Hej, tycker om dig och du är värd en ring för 499,5:- från Guldfynd? hur man än gör kan det gå helt käpprätt åt helvete. Köper man nåt billigt framstår man som en snåljåp och slår man på stort så verkar det som om man försöker lite för mycket. Speciellt om det är i början av ett förhållande. Bästa sättet att få den andra att lägga benen på ryggen och fly är väl komma med världens ömhetsgåva/gest. Om den andra hälften inte råkar vara en obotlig romantiker som smälter och inte blir det minsta rädd när nallebjörnen, rosorna, chokladen och allt det sedvanliga serveras.
Och sen vidare till nästa dilemma: tänk om den andra inte köper något för att de totalt undgått denne att nåt är på gång eller bara inte bryr sig? eller det motsatta och planerar världens grej medan man själv hade tänkt ta det lite lattjo?

Det bästa är väl att ge bort upplevelser, saker man gör ihop föredragsvis. Vilket också verkar vara den senaste flugan. Får man en chans att mysa med sin valentine och få lite kvalitetstid ihop på köpet. Present till båda ;)

Men om man lägger undan pekpinnen och struntar i att detta är ännu ett amerikanskt påfund som stöper oss i den materialistiska gjutformen där vi endast är spelpjäser som ska drillas till duktiga shoppare så kan man endast konstatera en sak. INGEN har något emot att bli uppvaktad på alla hjärtans dag.

Vem vill inte få veta eller känna att det finns någon därute som man är extra speciell för? Ett kort, en blomma, ett brev, låt, dikt eller vad som helst värmer ända in i våra skandinaviska stelfrusna hjärtan. Ett tecken på att någon har tänkt på en och ansträngt sig lite extra denna dag. Även om det ultimata vore att varje dag hyllades på samma sätt. Egentligen vore det underbart om man blev överraskad helt spontant nån dag då almanackan inte redan bestämt vad som bör göras.
Sen bör det tilläggas att det inte nödvändigtvis behöver vara ens partner, vänners/familjens gester kan uppskattas lika väl.

Jag är trött på att filosofera själv..vill veta hur andra tänker kring det här...