Zephyr

Just nu kan jag komma på ungefär 9,302,498,24 saker som vore roligare än att lära mig ovanstående mening. Till exempel har jag fått en superfin kamera till mitt förfogande. Jag bestämde mig för att bli skribent för skoltidningen och mitt första uppdrag var att skriva om den första tiden på KI för oss T1: or. Var en obeskrivbar känsla att se sin artikel publicerad i en riktig tidning som folk faktiskt kommer att läsa.

Inför det här numret ska jag göra ett porträtt över en av "lärarna" och då behöver man ju självklart ett finfint foto så redaktören lät oss låna den här tjusiga leksaken (bild längre ner).  Jag fick ju en ny kamera själv för några veckor sen, men den här är ju nåt helt annat. Digital systemkamera står högt upp på  min "vill ha-lista" nu, har en gammal Nikon själv som var pappas, men den e lite paj och det är ju så jäkla dyrt att reparera saker här. Hursomhelst har jag lyckats fota allt annat än läraren hitills :D vilket leder mig in på ämnet brist på självdisciplin.

Tentadagen närmar sig med stormsteg och jag vet vad som måste göras och jag hade gjort en jättefin planering för att se till att jag har läst allt inför domedagen, men när man väl halkat efter i sin planering blir den bara ett stressmoment. Så nu har jag släppt den och läser bara panikartat. Det som är synd är att det mesta vi läser är grymt intressant, men det hinner man inte lägga märke till nu. Kursarnas hysterik har smittat av sig och man sitter med ett ton böcker, papper, och kompendier utbrett framför sig och vet inte vart man ska börja. Sen underlättar det inte att man lider av lite lätt hybris och är den eviga tidsoptimisten. Verkar ha nån övertro på mig själv och att jag kommer greja det och att en vecka räcker gott och väl...vi får väl se ;P

Igår repade jag me killarna o siggelito i vår gamla gymnasieskola och det kändes så surrealistiskt..Samtidigt som man kände sig trygg och hemma var känslan av att man gått vidare så påtaglig. Som vanligt när man besöker gamla skolor kändes allt så litet och nu verkade det skrattretande hur man gick runt första skoldagarna och undrade hur man nånsin skulle lära sig att hitta i alla korridorer och byggnader. Efter nån månad kunde man ju alla lönngångar, genvägar och hade hittat sitt eget krypin nånstans. Spelningen är den 17:e och nu är det hög tid att börja sätta låtarna och få det att låta tight och synkat. Får sluta köra min slackerstil och börja öva lite, annars vet jag en mini-fisbäck som kommer bli sur på mig :D

Fast just nu är jag mest putt för att jag inte kan komma upp i falsett som killarna i Earth, Wind & Fire på en av låtarna vi har..får pressa lite i helgen tills jag når tonerna. Oerhört frustrerande när man vet hur det ska låta, men öppnar munnen och får ut ett helt annat ljud.
Fick höra att vi kommer bli filmade och inspelade me kondensatormickar så det finns ingen chans att komma undan me några falska toner...

Jag brukar vara en mästare på att boka in tusen saker, men jag tror det har blivit ett beroende också. Gör det liksom utan att tänka på det och tror jag mår som bäst när jag har massor att göra. Aktivitets-junkie är nog en passande beskrivning av mig. Konsumerar upplevelser utan någon som helst mättnadskänsla och en vardag utan tusen bollar i luften gör mig rastlös...man kanske har en släng av ADHD?

Näe..nu sticker jag iväg till duschen..ikväll bär det av till Sahara för att fira A:s födelsedag...


Dagens låt: Anouk "Nobody's wife"