Jag och mina låtsasvänner
Häromdagen var jag på väg hem på eftermiddagen då jag stötte på en gammal klasskompis från lågstadiet. Vi snackade en stund och sen rullade bussen in vid hållplatsen. När jag klev på såg jag min barndomsbästis pappa sittandes långt fram i den fullsatta bussen.
Hans blick var riktad ut mot fönstret så jag ropade högt och ljudligt: Hej Janne! Min glada min förbyttes dock snabbt då mannen vände sig om och jag insåg att jag precis hejat på främling och typ halva bussen satt och stirrade på mig och undrade va jag för creepy stalker. För att göra det hela lite mindre pinsamt vände jag mig om för att skratta och berätta för Tobbe (klasskompisen) om min miss:
-Haha, såg du. Jag skrek precis hej till den där mannen som jag inte ens kände.
Tror ni inte då att Tobbe har hamnat på efterkälken och att min kommentar istället hamnar i ansiktet på ytterligare en främling?
Slog ner blicken i golvet och satte mig längst bak. Som tur var kom Tobbe och satte sig bredvid mig. Men såg minsann en och annan medlidande blick då folk måste ha trott att jag tagit nån hallucinogen drog eller att jag bara var en riktigt sorglig typ.
Hans blick var riktad ut mot fönstret så jag ropade högt och ljudligt: Hej Janne! Min glada min förbyttes dock snabbt då mannen vände sig om och jag insåg att jag precis hejat på främling och typ halva bussen satt och stirrade på mig och undrade va jag för creepy stalker. För att göra det hela lite mindre pinsamt vände jag mig om för att skratta och berätta för Tobbe (klasskompisen) om min miss:
-Haha, såg du. Jag skrek precis hej till den där mannen som jag inte ens kände.
Tror ni inte då att Tobbe har hamnat på efterkälken och att min kommentar istället hamnar i ansiktet på ytterligare en främling?
Slog ner blicken i golvet och satte mig längst bak. Som tur var kom Tobbe och satte sig bredvid mig. Men såg minsann en och annan medlidande blick då folk måste ha trott att jag tagit nån hallucinogen drog eller att jag bara var en riktigt sorglig typ.
Kommentarer
Trackback
