Zephyr

Kanske är det jag som är desillusionerad. Som med hull och hår svalt hela idén med att förhållanden och kärlek ska vara som i fablernas värld. Som inte inser att det egentligen mest liknar en slags affärsöverenskommelse mellan två människor. Ett kontrakt som skrivs på med skyldigheter gentemot varandra som egentligen urgröper hela konceptet med fina starka känslor som inte behöver definieras genom regler. Kanske borde jag sluta vara så naiv och för en gångs skull utmana min egen definition av hela företeelsen: Kärlek... Leken som för mig gått ut på att två människor möts, fattar tycke och väljer att hålla ihop även efter att nyhetens behag har lagt sig. Som trots att man fått uppleva de mindre charmiga egenskaperna eller kanske just eftersom man fått ta del av dom fäster sig ännu mer och väljer att stanna kvar. Det finns inga garantier, ingen kan lova att känslor ska vara för evigt. Man kan inte försäkra en annan människa om att man alltid kommer vara den fasta trygga punkten i dennes värld. Varför det är desto viktigare att inse att man inte kompletterar varandra. Det uttrycket i sig säger ju bara att man vore halv utan den andras närvaro. Sånt är farligt. Tänker mig istället att man väljer att lägga sin tid på någon som lockar fram sidor hos en som ingen annan kan.

Det finns inte bara en person som är rätt för en. Det finns flera, men man kan inte heller gå runt och alltid tänka att det finns någon bättre därute. Därmed inte sagt att man ska slo sig till ro och finna sig i att stanna kvar i något som inte känns helhjärtat rätt. Men inte att glömma att det faktiskt inte alltid känns helt rätt. Det får kännas fel ibland utan att man för den saken skull ska ifrågasätta hela fenomenet i sig. Minnas att det man valt att stanna kvar och kämpa för inte handlar om en maktkamp eller uppoffring av det egna jaget. Man ska inte behöva kompromissa sin egen vilja och personlighet. Hela vitsen med tvåsamheten är att tillföra de två olika individernas intresse, kunnande och erfarenheter och själar till en slags symbios som ger en utveckling mot ett mer optimalt jag för vardera parter. Minnas att det enda regelverk man förväntas följa är de man själv sätter upp. I slutändan handlar det inte om vad samhället eller de närmaste i ens omgivning förväntar sig utan vad man själv vill. Du och jag möts nånstans halvvägs och kommer fram till att: Man kan vara två jag i ett vi