Zephyr

Ibland gör man saker man inte är stolt över. För en gångs skull tänker och sönderanalyserar man inte allting och rycks helt enkelt med i stundens ingivelse. Man får alltid ta smällen och konsekvenserna av sitt handlande när stunden är förbi. Jag är inte det minsta vidskeplig egentligen, men ibland sammanfaller händelser i sån osannolik ordning att man inte kan göra annat än att tro på karma. What goes around comes around. Du behandlar någon illa och innan du vet ordet av blir du själv trampad på. Och det behöver inte nödvändigtvis vara av samma person. Jag har lärt mig den hårda vägen att jag tydligen inte ska annonsera ut saker som gör mig lycklig för offentligheten. Det lyckas alltid gå åt helvete då. Just då jag tror att jag har ett bra flyt.... Och det här kan gälla allt från jobb, skola, vänner och familj. Som om jag inte får tala högt om hur allting rullar på bra och att jag är glad för då jinxar jag det. Man ska vara lagom och slätstruken alltmest hela tiden så att ens framgång och lycka inte sticker i ögonen på folk.

Jag har några stora grejer på gång varav den ena är rätt omvälvande, men som jag har gått och hållt på för att det inte har varit helt klart och klubbat än. Men så när trodde jag att jag hade rott det hamn började jag berätta om det lite smått för några vänner och tror ni inte då att jag får ett besked som ställer allting på sin spets. Det som verkade idiotsäkert visar sig ha en hel del falluckor...

Kanske får jag skylla mig själv? Som jag nämnde tidigare så har kanske karma ett finger med i spelet. Jag försöker leva som jag lär och vara snäll och medmänsklig för det mesta, men även jag begår misstag och kanske är det här ett slags tecken från kosmos att jag kan förbättra mig ytterligare. Vill inte gå så långt som att kalla det för ett straff, men varför ska jag inte bara få gå runt och vara nöjd och glad en längre period utan att något/flera saker ska ske som gör att man får gå runt och känna den där klumpen i magen återigen....