Zephyr

Cause I'm leavin on a jetplane, don't know when I'll be back again. Imorrn reser jag far far away till fjärran öster. Rent geografiskt är det inte såå långt bort på kartan, men att säga att det känns som ett parallelluniversum är ett understatement. Oj, va mycket svennebananengelska det blev här. Oh well. Denna gång åker jag själv och resan tar lite längre tid för det blir en mellanlandning i Österrike. Wuhu! Flashback från förra sommarens Kroatientripp då vi stannade till Wien.
Om man bortser från den totala avsaknaden av yttrandefrihet, inskränkningen på folks angelägenheter in i minsta detalj och det faktum att det känns som om man ska på maskerad varje gång man kliver utanför dörren så är det här landet lite som en väl dold skattkista. Det sista påståendet kan te sig paradoxalt med tanke på ovan nämnd beskrivning, men det jag pratar om är det som alltid varit stommen i landet. Mentaliteten, kulturen, naturen och traditionerna. Vi pratar om ett land där poesi, sång och konst är som livselixir och lika självklara som luften vi andas. Där mat och matlagning är en konstart, ett sätt att umgås och får ta den tid det tar. Ett land där man umgås över generationerna, det finns inget vuxen- respektive barnbord vid tillställningarna. De äldre påminns om de yngres vitalitet, optimism och kreativitet medan de yngre super i sig de äldres erfarenhet, berättelser och visdom som de samlat på sig under årens gång. 

Berättarkonsten är väl utvecklad och varje anekdot kan liknas vid en bestseller-roman.
Själv sitter man där lite svensk, halvtyst och tillbakadragen första dagarna och väntar på att bli tilltalad tills man upptäcker att här är det den som talar högst som får en syl i vädret. Och att prata i mun på varandra anses inte fult. Vill man ha nåt sagt så är det bara att ta i från tårna och spotta ut det. Lägg till några effektfulla grimaser och handgester till det och du är inne.

Det som på långt håll kan uppfattas som ett bråk rör sig egentligen om en livlig debatt om inflationen där båda parter argumenterar vilt och passionerat för sin sak. Trots att båda kan stå och hålla fast vid sina ståndpunkter in i det sista och diskussionen blir intensiv så finns det något som jag älskar. Man tycker olika och det är okej. .. man går inte till personangrepp och man vet att man är vänner efteråt. Man skippar hela den här neutraliteten och hela PK-grejen som står mig upp i halsen. Där man hela tiden är så rädd för att trampa folk på tårna att man kompromissar sin egen personlighet och chansen att uttrycka sig.

Jag har fått se landet från dess undersköna förtrollande sida, men också dess baksida med misären och fattigdomens hårda verklighet på nära håll. Kontrasten är helt absurd. 
Här går man omkring på stan och ser på sin höjd nån uteliggare som står och säljer "Situation STHLM" eller några pundare på plattan som väntar på dagens dos. Och man väljer skygglapparna varje gång, för det man inte ser finns inte.  

Det är med skräckblandad förtjusning jag räknar ner timmarna till take off för att möta landet som aldrig upphör fascinera mig och som alltid tycks förändra mig ...