Zephyr

Jag är alldeles för j*vla stolt för mitt eget bästa! Ibland vore det skönt att släppa stoltheten och bara göra det som faller en in, men nej nej. Jag måste ju analysera allting sjuttioelvatusen gånger innan jag fattar ett beslut och den där idiotiska stoltheten sätter oftast käppar i hjulen för mig. Ett visst mått av integritet och självaktning är väl alldeles utmärkt, men min finns i överdos och jag skulle behöva en detox.
Många gånger orkar jag inte vänta på att saker och ting ska hända utan tar tag i det själv så jag får det överstökat. Men ibland vill man inte vara först. När till exempel en tyst maktkamp utövas och vinnaren tiger ut den andra. Jag vill inte vara den som lämnar ut mig och kommer till tals först. Även om jag i skrivande stund helst av allt skulle vilja svälja den där befängda stoltheten och bara lyfta luren..