Zephyr

Satt på en brygga vid Årstaviken nu i veckan och åt min skrynkliga macka i solskenet och njöt av tillvaron när en anka kom flygande och ställde sig på vattnet. Okej, kanske inte en anka då, men nån slags fjäderfä i alla fall. Och jag iakttog den beundrande där den stod och mallade sig på en tunt lager av is på vattnet och skröt om hur lätt den var. Just då fick jag en snilleblixt, men eftersom jag satt där själv hade jag ingen att berätta för så jag fortsatte förundras över min egen klokhet..

När lunchen var slut spatserade jag på Söders gator med ett stort leende på läpparna och folk tittade och vissa log till och med tillbaka (måste trott att jag var lite retarded och tyckt synd om mig, det här känner Henrik igen) hur som helst kunde jag inte vänta tills jag fick berätta för någon om vad jag kommit fram till

På eftermiddagen var jag ute och promenerade med Nicke och kläckte ur mig följande: du, vet du vad jag har tänkt på (berättar om ankan på isen) och säger " Det måste ju ha vart samma sak med Jesus" han gick säkert på tunn is och så har nån snubbe sett honom och trott att han kan gå på vatten"
Nicke tittade lite skeptiskt på mig som om jag vore dum i huvudet eller som om jag närsomhelst skulle säga att jag bara skämtade och svarade: eee... aaa, men vart hände det där liksom..i Egypten?'

Attans, där rök min teori...

 versus